Publicerat: / Allmänt

Snack om Crohns - Mina "extraföräldrar"

Ja, så skulle man kunna kalla dem. Jag pratar om mina läkare och sjuksyrror förstås. 

Första gången jag kom till barnmottagningen var när jag skickades vidare från esplanaden med misstänkt magkatarr. Jag hade aldrig varit på sjukhuset överhuvudtaget och det var en upplevelse i sig tyckte jag. Redan första gången jag gick in hos min doktor kände jag att det var helt rätt. Visserligen pratade han lite tyst, men han var mycket kunnig inom mag- och tarm och jag kände mig väldigt trygg med honom. 

Första gången jag var inlagd på barnavdelningen var det lite obehagligt. Ett rum med vita väggar och en säng som inte alls var så bred och mjuk som den jag hade hemma. Att jag dessutom skulle ha främmande människor runt omkring mig 24 timmar om dygnet gjorde det inte mindre obehagligt. Dem skulle gå in mitt i natten och ta prover och kolla till droppet. Dem skulle även ha koll på hur mycket vätska som kom in och ut och det kändes jättekonstigt. Men när man spenderar så pass mycket tid på sjukhuset som jag gjorde så vänjer man sig. Jag skaffade mig mina favoriter bland doktorerna och sjuksystrarna.
 
Vi blev som bästa kompisar, jag och sjukhuspersonalen. Det låter kanske knäppt men det var ju så det fick bli när jag inte var i skolan och var social med allmänheten. Vi levde som i en liten bubbla och det kändes som att det var jag, sjukhuset och Crohns - mot världen. 

Efter att jag legat inlagd flera veckor och spenderat nästan hela hösten och vintern på barnavdelningen kom jag personalen närmre och närmre. Den vanligaste repliken som alla sa när dom klev i mitt rum när jag precis blivit inlagd var; "Naeee ligger du här igen". Många doktorer och syrror kom in till mig och sa hej då - i sina privatkläder. Vi lärde känna varandra så pass bra att vissa till och med kom in till mig när dem avslutat sitt arbetspass, eller inte ens hade jobbat den dagen. Många kom in till mig och bara pratade om allt möjligt. 
 När jag sedan kom på att jag var tvungen att lämna barnavdelningen och personalen när jag blev 18 började jag faktiskt gråta. Det är inte ofta jag gråter, men då gjorde jag det. Jag var tvungen att lämna min trygghet och förflytta mig till en främmande avdelning,  ny främmande personal och nya främmande rum. 

Jag tror och hoppas att dem minns mig så mycket som jag minns dem. Mina favoriter finns ännu kvar och jag saknar dem så otroligt mycket. Det är troligtvis barnavdelningen och dess personal på Västerviks sjukhus som har gjort att jag vet vad jag vill göra i framtiden. Jag kan bara tala gott om dem.


Postat av: Jossan

för någon som aldrig varit på sjukhus eller legat inne är nog det här väldigt svårt att förstå. men jag förstår dej så himla väl i det du skriver! var precis likadant för mej och jag fick liksom en personlig relation med dem, inte bara på jobbet utan även utanför arbetstid. det blir nog så när man ligger inlagd länge. och så är dom ju så himla gulliga där uppe! jag har nog kommit över saknaden efter de nu men det tog ett bra tag. men det allra bästa är nog att få möta de ute i friheten så de får se att man mår bra! och inte ligger i en sjukhussäng.. du skriver bra förresten! har du bytt till vanlig medicin mottagning nu? hoppas du kan hitta dina favoriter där också men att du slipper bli inlagd, du har haft nog med sånt nu. förresten, tkr det är dax för den där fikan snart!! puss

Svar: Jag håller med dig, absolut! Det finns inte en enda person på barnavdelningen som jag ogillar. Helt otroligt :DAtt träffa dem ute i friheten är det bästa, som du säger. Men det var många som inte kände igen mig, med tanke på att jag bara låg i sängen. Men det är jätteroligt!
Jag är på medicinmottagningen nu, och så har jag även kontakt med dem på kirurgavdelningen :)
Hur är det med dig förresten? Fika låter bra i mina öron. Kram!
lizen

2013-04-25 @ 10:12:34
http://hellolife.blogg.se
Postat av: Jossan

Hoppas du blir lika väl omhändertagen på medicn och kirugen även om de inte är lika snälla som på barn, det finns nog inget gulligare folk än de på barn!! för som du säger, man ogillar ingen, haha :) men dom är ju också så gulliga för de jobbar med just barn!
Det blir bättre å bättre med mej faktiskt, mkt beroende på vädret tror jag, haha och så får jag gå ut med kompisar nu vilket ger mej mkt krafter till att orka kämpa :D

2013-04-26 @ 10:01:50
http://hellolife.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Info text här ...

Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo