Publicerat: / Allmänt

Snack om Crohns - Hur mådde jag egentligen?




När jag var som sjukast hösten 2011 och pendlade mellan mitt hem och sjukhuset var det nog många som egentligen inte visste hur sjuk jag var. Inte ens jag visste faktiskt.
Än idag är det inte många som vet hur jag mådde fysiskt eller psykiskt. Eller ja, sjukhuspersonalen visste hur det låg till, men det var ingen annan som var med mig 24 timmar om dygnet och såg hur mitt liv var då. 

Efter att jag varit sängliggandes, instängd och bara blev sämre undrade läkarna hur jag fortfarande kunde vara så glad. Jag hade varken levt eller ätit som vanligt på flera månader, samtidigt som jag hade ett skitdåligt blodvärde och inga krafter alls - Men fortfarande ett stort, fett smile på läpparna. Jag var aldrig ledsen och jag sa aldrig att jag mådde dåligt. Jag mådde nog jättedåligt och min kropp ville väl bara lägga av, men jag hade vant mig vid allt det där så jag sa bara: "Jag mår som vanligt". Jag skrattade och skämtade även att jag varken kunde röra mina ben eller övriga delar av kroppen för att riskera att få ont i magen och behöva springa på toa. 

En läkare trodde till slut att jag bara hade som ett glatt "skal" och en inre stress och gav mig antidepressiva tabletter. "Vad ska jag äta dom här för?" tänkte jag, jag är inte ens i närheten av att vara deprimerad. 

5 dagar senare opereras jag och får stomi, morfin och andra läkemedel som orsakade bland annat en mängd ångestattacker. Dom som inte har haft en riktigt ångestattack kan inte ens tänka sig hur det är. Tankarna som gick var: "Sluta Liza. Tänk på något annat. Få inte panik. Börja inte gråta. Bara blunda och försök sova". Det var lättare sagt än gjort, för i samma sekund börjar jag stortjuta och skriker på personalen att jag får panik men inte vet varför. Jag var tvungen att klamra mig fast i grindarna på sängen samtidigt som medvetandet sakta tinade bort. Jag minns inte mycket av det här men det är något av det värsta jag varit med om. 

Efter alla dessa läkemdel fick jag även abstinens och min abstinens var ungefär som ångestattacker. För att motverka abstinensen fick jag ännu mer morfin så jag skulle lugna mig, vilket gjorde att det tog längre tid att avvänja mig från morfinet. Detta har hänt tre gånger under tre olika omgångar, och jaa, man skulle kunna säga att jag blev beroende. Haha, det låter knäppt men det var nog så det var. 




Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Info text här ...

Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo